| Carl
Linnaeus föddes och levde sin barndom i Småland. Hans pappa
var präst med stort intresse för blommor och växter.
Det berättas att pappa Nils brukade hänga blommor från
sin trädgård över sin sons vagga. När lille Carl
var ledsen behövde man bara ge honom en blomma för att han
skulle bli glad igen. Planen var att Carl skulle följa sin släkts
tradition och bli präst, men då han gärna skolkade
från skolan för att få vistas i naturen, tappade
hans lärare tålamodet. De kallade till sig pappa Nils,
och föreslog att Carl skulle få bli hantverkare av nåt
slag. Till allas lycka hade naturkunskapsläraren lagt märke
till Carls böjelse åt naturvetenskapen, och föreslog
att pojken skulle få läsa medicin istället. Trots
att inriktningsbytet blev ett lyckokast både för sonen
och senare för hela vetenskapen, var beslutet svårt för
föräldrarna. Så svårt, att det tog Carls far
flera månader innan han vågade berätta om det för
sin fru. När Linné började studera det som verkligen intresserade honom, började det hända saker. Hans första akademiska uppsats väckte stor uppståndelse. Præludia sponsaliorum plantarum, "Om förspel till växternas bröllop", ansågs av vissa som hädelse mot Guds rena skapelse, då den 21-årige unge mannen skrev om växters sexualliv. Tar du en noggrann titt på 100-lappen i din plånbok kan du se delar av den uppsatsen. Linnés meninga var dock ingalunda att vara hädisk. Själv hade han en fysikoteologisk uppfattning om naturen. Han hade en helhetssyn där naturen och Gud, det materiella och andliga, var sammanvävt. Gud verkade i naturen, formade de enskilda organismerna samt reglerade deras inbördes relationer. Linné hann med mycket under sitt liv. Under de kommande åren gjorde han forskningsresor, publicerade många viktiga böcker, doktorerade, var läkare för drottningen, gifte sig med prästflickan Sara Lisa, som han blivit förälskad i under sina studentår och uppvaktat iklädd samedräkt... Tillsammans fick de se fem av sina barn växa upp, fyra döttrar och en son. Det var bara sonen, Carl von Linné d.y., som fick studera, och som senare efterträdde sin far som professor När Linné blev professor i Uppsala, tog han sig an den förfallna akademiträdgården, som i hans händer blev något av det ny Eden. Bland sina ca 2157 växtarter hade han bl a keffebuske, ris och bananträd, varvid kungaparet kunde få äkta svenska bananer på frukostbordet. Bland alla tropiska växter och omsorgsfullt ordnade spännande arter kunde man även stöta på påfåglar, en kelig tvättbjörn samt guldfiskarna i sjödammen. Som välkomna små irritationsmoment kunde man bli av med sin hatt, då aporna gillade att sno dem, varpå papegojorna kunde beordra dig att snyta dig! Denna otroliga samling skaffade Linné på många sätt. Bland annat skänktes mycket av kungahus, både i Sverige och utomlands, och hans egna lärjungar skickade frön från sina jorden-runt-resor. Man kan bara drömma om vilken upplevelse det måste ha varit att bli runtvisad av von Linné i denna otroliga miljö. |
 |