Badets historia är lång och brokig. Rituella bad och rening har förekommit i de flesta kulturer från Kina till Mexiko. Egyptierna var renliga och utgrävda privathus från 1300-talet f.Kr har visat att man hade hela badavdelningar med badkar och avlopp. I det gamla Greklad fanns offentliga bad och aldrig i Europas historia har det badats så mycket som i Rom. Termerna i Rom var några av stadens ståtligaste byggnader, i Rom på 300-talet fanns 856 offentliga badhus för stadens närmare en miljon invånare. I och med romarnas eröring av Europa spred sig badandet norrut och det var romarna som byggde de första badanläggningarna på klassiska badorter som Spa i Belgien, Baden-Baden i Tyskland och Bath i England.
När Rom föll var det också slut på mycket av badandet i Europa. Kristendommen spred sig istället och snart skulle det bli en synd att bada. I det egyptiska Alexandria överlevde badkulturen och det sägs att när turkarna erövrade staden med sina fyratusen badanläggningar 642, firade man genom att bada i två veckor. Turkarna utvecklade badtekniken och ersatte romarnas torra värme med ånga. I de delar av Europa som erövrades av morerna blomstrade badkulturen och korsriddarna som upplevt turkiska bad i Konstantinopel försökte återskapa en del av detta när de återvände hem. Men den kristna kyrkan ogillade det syndiga badandet och under medeltiden blev människorna i Europa allt mer illaluktande och smutsiga. I Spanien jämnades de moriska badhusen med marken när de kristna gjorde sitt intåg och senare skulle man akta sig noga för att bada om man inte vill hamna inför den spanska inkvisitionen. Ju smutsigare man var desto heligare. Den heliga Birgitta lär ha skrutit med att hon aldrig badade.
I Norden stod det lite bättre till med badandet, vi hade nämligen tagit efter de rysk-finska badtraditionerna som vikingarna lärt sig då de rest i österled. Svenskarna tog ett dopp i lugn och ro på lögaredagens kväll då den lagstiftade söndagsfriden inleddes vid solnedgången. På 1600-talet byggde man offentliga badhus i Sverige och det badades som aldrig förr men i början på 1700-talet började andra vindar blåsa och de sista badstugorna stängdes i Stockholm 1725. Bad ansågs nu osunt, för täta bad kunde göra män ofruktsamma och tog bort kroppens skyddande smutslager. Bara för kvinnor kunde bad eventuellt vara bra, det kunde befria dem från de ohälsosamma utdunstningar som de gav upphov till och ett kallt bad kunde dessutom göra dem mindre lättfotade.
Visste du att...
Vid slutet av 1800-talet blev den lilla skånska orten Mölle känt för att erbjuda Sveriges första gemensamhetsbad - damer och herrar i randiga baddräkter badade i havet - tillsammans. Det var en stor sensation som lockade modiga och äventyrslystna. "Synden i Mölle" blev ett begrepp och antalet gäster ökade, under en period före första världskriget gick det till och med ett direkttåg från Berlin till detta syndens näste.
Vid samma tid som badstugor för enkelt folk stängdes så började Europas borgerskap ta upp den romerska badtraditionen och man åkte till brunns- och badorter för att dricka brunn, synas i umgängeslivet och snart också för att bada. På 1700-talet hade Spa i Belgien sin storhetstid då kungligheter och överklass från hela Europa samlades där. På 1800-talet spred sig en badterapiform från England till resten av Europa: havsbadet. Man badade under väl organiserade former i havsbadanläggningar och doppade sig i ett visst antal nogrannat uppmätta minuter i det hälsogivande havsvattnet. Män och kvinnor badade naturligtvis åtskilda. Badortslivet utvecklades så småningom till umgängesform och livsstil. Överklassen byggde sommarvillor och badorterna utvecklades, med tiden kom också badpensionaten för medelklassen. På badorterna samlades kvacksalvarna och man kunde genomgå kurer av allehanda slag, men badade inte bara i vatten utan också i sand, löv, gyttja och sol.
Att simma var vid den här tiden en okänd konst. Först 1839 inrättade man en simskola för sjömän ovh militärer. Flickor skulle dock inte lära sig simma eftersom de kunde bli överansträngda, menade läkarsällskapet så sent som på 1880-talet. Runt förra sekelskiftet föddes nudismen i Tyskland och med den en kroppskult som handlade om hälsa, träning och kroppsdisciplin, strömningar som sedan blev en central del inom nazismen. I Sverige blomstrade nudismen på 1930- och 40-talen och det var också nu man började solbada på allvar.
Badmode
På 1840-talet kom de första badkläderna. En badutstyrsel för kvinnor var då i flanell eller ull och i två delar med tillhörande badskor, mössa och strumpor. Omkring 1880 kom den första hela baddräkten med kort ärm och lårkorta ben, för män, motsvarande plagg för kvinnor dök upp runt 1909. Runt 1925 kom de första baddräkterna i bomullsjersey och ett årtionde senare började man visa mer hud med ryggringningar, då kom också de första badbyxorna för män. Efter andra världskriget började man göra badkläder i de nya syntetmaterialen som torkade snabbt. Och 1946 designade fransmannen Louis Réard den revolutionerande bikinin som fick sitt namn efter den atoll i Stilla havet som sprändes itu samma år av ett amerikanskt atombombsförsök.
Visste du att...
Marie Antoinettes gjorde parfymerade bad populära i den franska överklassen under 1700-talets andra hälft, men hennes hygieniska insats fick ingen bestående betydelse eftersom de flestaav hennes efterföljare snart förlorade huvudet. Marie Antoinettes favoritblandning lär ha varit mjölk, honung, lavendel och rosor.
Vid slutet av 1800-talet blev den lilla skånska orten Mölle känt för att erbjuda Sveriges första gemensamhetsbad - damer och herrar i randiga baddräkter badade i havet - tillsammans. Det var en stor sensation som lockade modiga och äventyrslystna. "Synden i Mölle" blev ett begrepp och antalet gäster ökade, under en period före första världskriget gick det till och med ett direkttåg från Berlin till detta syndens näste.
Uppsala Simsällskap bildades 1796 och är världens äldsta simsällkap. 1827 fick Sverige sina första manliga simmagistrar och 1858 de första kvinnliga.