Res i tre historiska personers fotspår

Karen Blixen (1885-1962)
Karen Blixen var en dansk författarinna som 1914-1931 var bosatt i brittiska Östafrika (numera Kenya). Hon gifte sig i Mombasa, vid sin ankomst till Östafrika, med sin kusin friherre Bror von Blixen-Finecke och tillsammans hade de ambitionen att driva en kaffeplantage. Bror var dock ganska ointresserad av kaffeplantagen och också så småningom av sin fru och paret skilde sig 1925. Karen fick, precis som sin far syfilis. Vissa källor menar att det var Bror som smittade henne medan andra menar att hon hade sjukdomen redan så hon kom till Afrika eftersom hela den brittiska kolonin i Östafrika skulle ha smittats om Bror Blixen som var en ökänd kvinnokarl skulle ha haft sjukdomen. Karen hade en omtalad romans med den brittiske storviltjägaren Denys Finch Hatton, som omkom i en flygolycka 1931. Till sist drog Karens mor in sin finansiering av kaffeplantagen och den gick omkull och Karen återvände till Danmark. Karen Blixen var medlem av den danska akademien från dess grundande 1960 och några av hennes mest kända verk är Babettes gästabud och Breven från Afrika och Min afrikanska farm.
Resmål: Nairobi, Kenya
Inte så mycket finns kvar av Karen Blixens Kenya, Nairobi, då med ett par dammig vägar är idag en myllrande storstad. Men letar man under ytan kan man fortfarande hitta ett och annat som påminner om svunna tider. Den som letar efter Karen Blixens kan besöka hennes hus i Nairobis förort Karen, till Denys Finch Hattons grav i Ngong Hills, till kusten vid Takaungu, norr om Mombasa där Finch Hatton hade ett hus och till Chiromo, en gång Karens vänner McMillans hem och till Nairobis bibliotek som byggdes till minne av Sir Northrup McMillan och som har många av de möbler som Karen Blixen sålde till Lady McMillan innan hon lämnade Afrika. Besök också järnvägsmuseet i Nairobi, som beskriver tågresan mellan Mombasa och Nairobi, som alla som kom till brittiska Östafrika gjorde, om de inte som vissa av de tidiga bosättarna som Lord Delamere vandrade in från norr. Muthaiga Club, som grundades bland annat av Karen och Denys vän Berkeley Cole är fortfarande idag en privat klubb och öppen bara för medlemmar. På Karen Blixens tid var klubben samlingspunkt för den sociala eliten i Brittiska Östafrika, som blev det självständiga Kenya 1920. Norfolk hotel öppnade 1904 och har restaurerats efter ett bombdåd 1980. Foton från svunna dagar finns på väggarna och är nu, liksom då, ett populärt vattenhål vid solnedgången. Till sist, besök nationalparkerna, Tsavo och Masai Mara dit Denys Finch Hatton tog både Karen Blixen och Prinsen av Wales på safari. På flygfältet i Voi störtade Denys Finch Hattons flygplan.
Karen Blixen Museum
Kaffeplantagen som Karen och Bror drev ligger vid foten av Ngong Hills, idag bara 10 km från centrala Nairobi. Huset på farmen byggdes 1912 av den svenske ingenjören Åke Sjögren. Karen och hennes man köpte huset 1917. Karen Blixen bodde här tills hon lämnade Afrika 1931. Huset hade sedan flera ägare tills det 1964 köptes av den danska staten som sedan gav det till den kenyanska staten. 1985 användes huset för att spela in filmen "Mitt Afrika" och 1986 öppnade museet.
Ngong Hills
Ngong Hills är en dal av bergskedjan som följer Great Rift Valley, sydväst om Nairobi. Ngongs högsta topp är 2061 meter. Denys Finch Hattons grav märkt med en obelix och en trädgård finns på östsluttningarna med utsikt över Nairobi National Park. Det finns en vandringsled över Ngong Hills toppar.
Boktips!
Min afrikanska farm, Isak Dinesen (pseudonym för Karen Blixen)
Blixen & Blixen : Bror Blixen, kvinnorna och förlusterna, Björn Fontander
En biografi över Karen Blixens man, med en annan vinkel.

Filmtips! 1985 filmatiserades Min afrikanska farm som "Mitt Afrika" med Meryl Streep och Robert Redford i huvudrollerna.


Farao Hatshepsut
(ca 1508-1458 f.Kr)

Hon var en av det antika Egyptens få kvinnliga faraoner. Hon var dotter till Thutmosis (Totmes) I och gifte sig med sin halvbror Thutmosis II. När hennes man dog blev hon först medregent till en av sina mäns bihustrurs barn, sedermera Thutmosis III, men utropade sig senare till farao. Hon regerade 1490-1468 f.Kr och innehade faraotiteln fram till sin död. Efter Hatshepsuts död utplånade Thutmosis III alla bevis på hennes existens, varför man länge inte kände till att en kvinna hade regerat Egypten mycket framgångsrikt under 22 år. Hennes magnifika gravmonument i dalen Deir el-Bahri, utanför Luxor, står dock kvar än idag.
Resmål: Luxor, Egypten
Under antiken kallades staden Thebe och var det forntida Egyptens huvudstad under många historiska perioder. I Luxor känns historiens vingslag extra tydligt. Det är inte bara besök i Luxortemplet och det fantastiska Karnak som lockar fram bilder av svunna tider. Utan också att se en felucca segla på Nilen i solnedgången, så som de också gjorde på faraonernas tid.
Konungarnas dal
I konungarnas dal kan man bokstavligen besöka de gamla faraonerna och drottningarna i deras gravkamrar. Livet efter detta var en central del av jordelivet i det forntida Egypten och det är uppenbart när man klättrar ner i de gravkamrar som man lagt ner otroliga resurser på att bygga, smycka och gömma. Idag finns ingenting kvar av de rikedomar som en gång fanns här. Gravplundringen har pågått sedan långt innan vår tideräknings början. Mumierna efter flera stora faraoner kan man dock se på det egyptiska museet i Kairo. I Konungarnas dal finns ca 60 gravar, den äldsta är Hatshepsuts fars grav, Thutmosis I.
Djeser-djeseru
Efter ett besök i konungarnas dal kan den äventyrlige gå över kullarna till dalen Deir el-Bahri och på så sätt få en första glimt av Hatshepsuts gravtempel Djeser-djeseru ovanifrån. Det är ett otroligt byggnadverk ihopbyggt med själva klippan. Det ritades av Hatshepsuts arkitekt Senmut, som dessutom enligt legenden var faraos älskade. Senmuts grav är inhuggen i klippan bredvid.
Karnak Templet i Karnak var under många århundraden det antika Egyptens religiösa centrum. Hatshepsut tillbad Amon och Karnak var huvudtemplet för Amonkulten. Hatshepsut gjorde också, liksom de flesta faraoner, ändringar och tillbyggnader till Karnak. Hon uppförde två obelisker vid ingången till Karnak, de var då de två högsta i världen. En av dem står fortfarande kvar och är den högsta antika, fortfarande stående obelisken i världen. Hatshepsut lät också bygga det röda kapellet i Karnak och för att fira sitt 16:e regeringsår lät hon resa två obelisker till, en gick dock sönder under konstruktionen och kan fortfarande ses i stenbrottet i Aswan, där känd som "den ofärdiga obelisken". Missa inte ljud- och ljusshowen i Karnak på kvällen, den är skickligt gjord och lyser upp olika delar av templet samtidigt som den berättar templets och de stora faraonernas historia.
Boktips! "Solens dotter" av Pauline Gedge. Historisk roman om Hatshepsuts liv som blandar fantasi och historiska fakta.

Heinrich Harrer (1912-2006)
Harrer bergsklättrade i indiska delarna av Himalaya då andra världskriget startade, som deltagare i en tysk expedition som skulle de bestiga Nanga Parbat, världens nionde högsta berg. Då kriget bröt ut befann sig expeditionen på fientligt territorium i Brittiska Indien och internerades. Harrer lyckades fly tillsammans med några andra fångar och tillsammans med Peter Aufschnaiter tog han sig till Tibet. 1946 nådde de fram till Tibets huvudstad Lhasa. Hans speciella västerländska talanger, som fotografering och kartografering, gjorde så småningom Harrer till en uppskattad medborgare i Lhasa. Den unge Dalai Lama blev intresserad av den unika kunskap västerlänningen Harrer bidrog med och de blev vänner och ömsesidiga läromästare. 1951 efter att det kommunistiska Kina invaderat Tibet återvände Harrer till sitt hemland Österrike. Harrer skrev boken "Sju år i Tibet" som blev en storsäljare och 1997 gjordes filmen med samma namn. Harrer fortsatte att klättra och skrev över 20 böcker om sina äventyr. Harrer och Dalai Lama var vänner livet ut och Harrer arbetade genom åren mycket för att skapa internationell uppmärksamhet kring Tibets situation under kinesiskt styre. Dock överskuggas hans livsgärning av att han aldrig gjorde upp med sitt förflutna som nazistsympatisör och medlem i SS i Österrike före andra världskriget.
Resmål: Lhasa, Tibet
Potala Palace
Fram till den fjortonde Dalai Lama tvingades fly 1959 var Potala palatset Dalai Lamornas hemvist. Palatset står på Marpori-berget och har över 1000 rum fördelade på tretton våningar. Det första palatset här byggdes av kung Songtsen Gampo 637. Potala byggdes av den femte Dalai Lama och påbörjades 1645. 1994 skrevs Potala upp på UNESCOs världsarvslista. På senare år har man begränsat antalet besökare per dag till palatset som är Tibets - och en av Kinas - största turistattraktioner.
Norbulingka Palace
Dalai Lamas sommarpalats. Parken är ett populärt picknickställe och här hålls dansföreställningar och festivaler.
Boktips!
"Sju år i Tibet" - Harrers berättelse om sin tid i Tibet
Harrer har också skrivit flera andra böcker om Tibet, utgivna på engelska och tyska: "Return to Tibet", "Tibet is my country" (biografi över Dalai Lamas bror) och "Beyond Seven Years in Tibet: My Life Before, During, and After", Harrers självbiografi.
Filmtips!
"Sju år i Tibet" - Filmen baserad på Heinrich Harrers bok om sin tid i Tibet.
"Kundun" - Martin Scorseses film om Dalai Lama