Historia
Voodoo eller Vodun, Vodoun eller Vodou är ursprungligen en teist-animistisk religion som praktiserades av Yorubafolket i det forna Västafrikanska kungariket Dahomey (delar av nuvarande Benin, Togo och Nigeria). Utöver Benin, där Voodoo sedan 1996 är statsreligion för över 7 miljoner människor, praktiseras Voodoo idag av över 60 miljoner människor i framför allt Dominikanska republiken, Puerto Rico, Kuba, Brasilien, Ghana, Haiti och Togo. Voodoo har även fått starkt fotfäste i USA:s sydstater, främst tack vare haitiska invandrare. Liknande religioner är bl.a. Lukumi, Regla del Ocho eller Santeria, Candomble, Ubanda, Yoruba och Macumba som praktiseras på sina håll i bl.a. Sydamerika. Ordet Voodoo härstammar från det gamla afrikanska språket Fon-Ewes ord för "ande".

Voodoo- religionen har uppskattningsvis funnits i Afrika i över 6000 år - enligt vissa kan Voodoo i själva verket vara den äldsta religionen som fortfarande praktiseras. De afrikanska slavarna tog med sig sin religion till sina nya hemländer i framför allt de Västindiska öarna. Under kolonialväldet var utövandet av Voodoo strängt förbjudet och de flesta slavarna blev därför officiellt döpta katoliker, samtidigt som man fortsatte att praktisera sin religion i hemlighet. Dagens västindiska Voodoo-tradition är en kombination av den västafrikanska ursprungsreligionen och katolicismen. Den nordamerikanska Voodoon har sin egen särprägel, som innefattar bl.a. Voodoo- dockor, som inte finns i de andra traditionerna, utan sägs komma från New Orleans.

Tron
Kärnan i Voodoon är tron på en gud som skaparen till allt. Denna gud kallas Bondyè - från franskans ord Bon Dieu (God Gud) eller Grand Met. Avståndet mellan människan och den allsmäktiga guden är dock långt och därför vänder Voodoo-utövare sig till olika andar/gudar/änglar, sk. Loa (Orisha för Yorubafolket). Det beräknas finnas 21 olika Loafamiljer, som alla har ett eget specialområde som kan vara allt från krigsföring till jordbruk eller kvinnor. Dessa familjer innefattar i sin tur flera andar och sammanlagt finns det hundratals olika Loa. Det är de olika Loa som kontrollerar frågor angående kärlek, familj, lycka, rättvisa, hälsa, skörd etc. Varje Loa har sitt specialområde och man
offrar till en viss Loa i hopp om hjälp på dess område. De olika Loa har dessutom sina egna veckodagar, färger, siffror mm och kan manifestera sig i olika naturelement såsom himlen, vind, åska, flod, vissa djur, stenar och träd. Utöver Loa kan man även vända sig till sina stamfäder för rådgivning eller beskydd.
Centrala figurer
Danbhala-Wedo eller den stora ormen är fadern till alla Loas. I Afrika dyrkade man en stor pytonorm, som ansågs vara en förkroppsligande av Gud. I den nya världen ersattes pytonormen med en boa. Danbhala tros kontrollera all världens vatten. Aida-Wedo, regnbågen, är en annan central figur. Aida-Wedo är likt Danbhala en orm, men trivs bäst i vatten och är Danbhalas fru. Hon anses också vara en yttring av Erzulie, kärlekens, skönhetens och rikedomarnas gudinna. Enligt Voodoos skapelsemyt var det ormen Danbhalah och hans fru Aida-Wedo som lärde människorna att fortplanta sig och lärde dom att dom genom blodoffer kunde bli en ande och uppnå ormens visdom. Andra centrala figurer är Legba som representerar Orienten, Öst, solen och platsen där solen stiger ifrån. Legba kontrollerar portar, stängslar och vägar- ingen kan således delta i en ceremoni utan hans tillåtelse. Han kontrollerar även alla andras aktioner, korsvägar och är trollkonstens beskyddare. Legba porträtteras oftast som en manlig figur som sprutar vatten eller en gammal man med en käpp eller stav. Han jämförs ofta med kristendomens portvakt St. Peter eller Jesus. Erzulie är Legbas fru- månen, renheten och oskulden. Erzulie porträtteras ofta som en vacker, mörkhyad etiopier, eftersom hennes man, solen, har bränt hennes hud. Erzulie uppfattas på olika sätt, och hennes person innefattar även kärlekens negativa sidor som svartsjuka och hämnd. Dessutom kan Erzulie vara både fåfäng och temperamentsfull. Andra viktiga figurer är krigets, rustningens,eldens, metallens och visdomens gud Ogoun, havets gud Agwe och jordbrukets gud Zoka. En egen grupp av Loas är dom olika andarna för döden, begravningsplatser och dödgrävare som kallas Guedes. Guedes kan även vara andar över sexualitet och förnyelse av liv, och ses därför även som beskyddare av barnen. Guedes porträtteras ofta som män iklädda frack och cylinderhatt, en typisk utstyrsel för en begravningsentreprenör. Guedes är populära figurer som ofta tar skepnaden av Baron Samedi (samedi för lördag), Baron Cimitiere (cimitiere för begravningslats) eller Guede Nibbho eller Nimbo. Hans symboler är kistor och fallosar. En person som är besatt av Baron Samedi berättar opassande skämt, har på sig mörka solglasögon och äter, röker och dricker mycket. Det är just Baron Samedi som ofta porträtteras i filmer om Voodoo.

Utövning och ritualer
Voodoo kan utövas på ett antal olika sett. Dom två stora inriktningarna är den positiva Rada-riten och det negativa Petro-riten. Rada-riten är det mer traditionella utövandet där man fokuserar på dom positiva egenskaperna av Loas. Utövare samlas i grupper som kallas Société på en speciell tempel, Hounfort. Riterna leds av antingen en präst (Houngan) eller prästinna (Mambo). Målet är att komma i kontakt med en ande i syfte att få deras välsignelse och hjälp med materiella eller andliga fördelar. Man börjar ritualen med att rita Danbhalahs och Legbahs vêvês på altaret. Vêvês är dekorativa bildsymboler för varje Loa. Därefter får varje deltagare rita vêvên för den Loan man vill kalla till sig under ceremonin. Sedan lämnar deltagare sina offergåvor till sin respektive Loa på altaret- man tar alltid hänsyn till Loas preferenser. Härefter börjat trummandet med tre trummor som symboliserar solens tre atmosfärer. Man börjar nu sjunga hymner till trummorna och fortsätter tills man känner att en ande är närvarande. Då börjar man dansa tills man hamnar i trans och anden övertar kroppen- en person som är besatt av en ande kallas Cheval, häst. Enligt Voodootraditionen är människan uppbyggd av två viktiga komponenter- ti-bon-ange (lilla goda ängel) som innehåller människans personlighet och gros-bon-ange (stora goda ängel), livsenergin som håller oss vid liv och återgår till den kosmiska energireserven efter vår död. När människan sover eller hamnar i trans lämnar ti-bon-ange kroppen. Då har anden möjlighet att inträda kroppen, vilket gör att människan i fråga börjar bete sig på andens vis. Efter ceremonin kommer människorna inte ihåg vad som hänt dom, vad dom sagt eller gjort. Prästens eller prästinnans roll är att kontrollera ritualen och att driva ut anden om det skulle behövas.
Petro-ritualer är den sidan av Voodoo som utomstående oftast förknippar med Voodoo. I verkligheten är det dock en mycket liten andel av Voodoo-utövare som praktiserar denna typ av svart magi. En präst som utövar Petro eller Svart magi kallas Bokor. Ett vanligt uttryckssätt är att säga att någon tjänar Loas "med båda händerna" eller "med den vänstra handen". Alla Voodoo-utövare tror på existensen av onda andar, framför allt i nattetid. Dessa andar tillhör oftast familjen Bizango, som kan ta skepnaden av ett djur som kallas Baka. Vanliga Bakas är t.ex. elefantmän, leopardmän, pytonmän eller lejonmän. Den svarta magin kan t.ex. innebära zombifiering av människor eller tillkallande av olycka på en utvald person. Det sägs vara medlemmar av Bizango-familjen som kan göra Zombies. En period av nio dagar efter en persons död är speciellt farlig för människans ti-bon-ange. Under denna tid svävar ti-bon-ange i luften vid graven och kan då fångas av en Bokor och utnyttjas för onda ändamål. En död persons ti-bon-ange kan omvandlas till en zombie astral, som i kontrast till en vanlig zombie (en kropp utan själ) är en död persons själ utan kropp.