Kaktusen var bland de första växterna som de spanska kolonisatörerna tog med sig till Europa på 1500- och 1600-talet. Kaktusen blev därmed ett vanligt inslag i trädgårdarna runt Medelhavet. Kaktusarna spred sig så småningom till den omgivande naturen och blev förvildade. Alla kaktusar tillhör kaktusfamiljen Cactaceae. Antalet kaktusarter är estimerat till mellan 1500 och 2000. Det är dock ingen som kunnat fastställa antalet arter, eftersom många av kaktusarterna växer i outforskade områden. Nästan alla kaktusar har taggar för att hålla växtätande djur på avstånd och skydda mot värmen - alla växter som sticks är däremot inte kaktusar. Taggarnas längd och hårdhet varierar beroende på art. Även storleken varierar från stora trädliknande växter till pyttesmå krukväxter. Kaktusens stam är grön och saftig. Kaktusväxter saknar oftast blad men har färggranna och vackra blommor.

Kaktusen kommer ursprungligen från Amerika, där den växer i vilt tillstånd från mellersta Chile och Argentina i söder till Kanada i norr. Flest vilda arter finns det i USA. Utanför den Amerikanska kontinenten växer kaktusar vilt endast i östra Afrika, Madagaskar och Sri Lanka. Kaktusar odlas dock på de flesta håll i världen. Trots en allmän föreställning växer kaktusarna inte enbart i öknen - de påträffas till och med i regnskogar på sina håll. Vissa kaktusarter klarar även mycket kalla vintrar och i delar av Kanada övervintrar kaktusar under snötäcken!

Kaktusar är suckulenter. Detta innebär att de är anpassade till långvarig torka genom att lagra vatten i stammen och bladen. Kaktusar är mer än bara prydnadsväxter, dess taggar har använts bland annat som nålar och till kamtillverking. Stora pelarkaktusar kan användas till möbeltillverkning istället för träd. Vissa kaktusarter producerar dessutom delikata frukter- exempel på dessa är kaktusfikon och pitahaya. Opotuniakaktusen hyser den s.k. koschenillusen som producerar färgämnet koscehenil. Den röda färgen är bättre känd som scharlakanröd eller karmin och användes redan för 2000 år sedan av indianerna för att färga tyg och garn. Idag används färgen bl.a. till att färga garn till persiska mattor, läppstift samt rosa godis.

Skötsel


Kaktusarnas naturliga växtunderlag är sand, grus och stenar. Krukkaktusar ska planteras i sandhaltig och lätt sur kaktusmylla. De flesta kaktusar kommer från torra områden och trivs bäst på soliga platser. Därför ska kaktusarna helst placeras vid fönster med mycket ljusinsläpp. Eftersom de nordiska vintrarna är för mörka för de flesta kaktusarter, är det svårt att få kaktusarna att må bra under vintern. Kaktusarna får inte tillräckligt med energi och slutar därför växa. Det bästa är att låta kaktusarna vila under vintern genom att ställa dem torrt, svalt och ljust och ge dem inget eller mycket lite vatten. Viloperioden hjälper kaktusen att samla krafter för att orka blomma.

Visste du att...


I öknen kan det gå flera år mellan regn och kaktusarna får klara sig på fuktigheten från dimma och dagg. Kaktusarna kan tillvarata fuktigheten med hjälp av taggar och hår, som kondenserar fuktigheten till vatten.
• De australiensiska nybyggarna planterade Opuntiakaktus som levande stängsel. Växten trivdes så bra att den snabbt blev ett stort problem när den började växa som ogräs och täcka stora områden. Efter ett antal misslyckade försök lyckades man sätta stopp på kaktusinvasionen genom att importera en liten fjäril från Centralamerika. Fjärilens larver lever av Opuntiakaktusen och lyckades på några få år utrota nästintill alla Opuntiakaktusar från Australien.