Vilda Västern betyder cowboys och indianer, knallpulverpistoler, filmer med John Wayne och TV-serier som Bröderna Cartwright och Macahans. Den vilda västern kallades det område i Nordamerika väster om Mississippi som befolkades på 1800-talet av nybyggare och lycksökare. Det var inte alltid lag och ordning hann med att etablera sig i samma takt som nya samhällen växte upp, därav benämningen "vild". Grapevine har frossat i cowboys och indianer...
Vilda Västern

Vilda Västernlegender

Den amerikanska vilda västern skapade många hjältar och myter. Då, precis som nu, fanns det en befolkning som ville bli underhållen. I de stora städerna i öst fanns ett intresse att läsa om den laglösa västern. Man skickade ut "journalister" som skulle ta reda på så mycket som möjligt och rapportera tillbaka till sin tidning. De historier som publicerades tänjde ofta på sanningen, ju mer fantastiska de var, desto bättre sålde de. Därför ska man alltid ta historierna om västernlegenderna med en nypa salt. Förmodligen finns det en sann kärna djupt inbäddad, men var gränsen går mellan sant och påhittat är det ingen som vet längre. Men en bra historia är alltid en bra historia.

Hur som helst, namn som Jesse James, Billy the Kid, Buffalo Bill, Wild Bill Hickock, Calamity Jane, Bröderna Dalton, Wyatt Earp, Doc Holliday är alla ingraverade i historiens krönika över legender som aldrig kommer att försvinna.

Jesse James

En av de mest kända skurkarna i vilda västern var Jesse James. Han föddes 1847 i Missouri, stred under amerikanska inbördeskriget som tonåring och anslöt sig därefter till det gangstergäng som hans fyra år äldre bror Frank bildat tillsammans med bröderna Younger. Under sexton års tid rånade detta gäng framför allt banker och tåg. Åtminstone 6 personer dödades av Jesse James under denna tid, förmodligen fler. Han framställdes ofta i tidningar som en hjälte, som en slags vilda västerns Robin Hood som stal från de rika och gav till de fattiga. 34 år gammal mötte han sitt öde 1882 i form av en kula i ryggen. Det var en gängmedlem vid namn Bob Ford som sköt honom för att inkassera den stora belöningen som satts på hans huvud, död eller levande.

Billy the Kid
Billy the Kid föddes som Henry McCarty i New York 1859 och dog 1881 som William Bonney. Under de 21 år som han levde hann han med att skapa sig ett namn som en av de värsta revolvermännen i vilda västerns historia. Han sades ha dödat 21 män, en för varje år som han levde. Han fick 1880 jobb som cowboy på en ranch utanför Lincoln, New Mexico och blev därmed involverad i ett regelrätt krig mellan två rivaliserande gäng av ranchägare och affärsmän i området. De flesta på Billy the Kids sida blev dödade i en tre dagar lång strid, Billy själv lyckades undkomma, men blev så småningom infångad och dömd till döden genom hängning. Men han lyckades fly från fängelset, i samband med detta dödade han två fängelsevakter. Sheriffen Pat Garret lyckades efter en två månader lång jakt hinna i kapp och i en kort eldstrid döda honom och därmed avsluta Billy the Kids korta karriär.

Buffalo Bill
William Cody föddes 1846 i Iowa. Till att börja med skapade han sig ett namn som hästuppfödare och ryttare för den berömda Ponnyexpressen. Under inbördeskriget var han spejare för nordstaterna, ett jobb han fortsatte med efter kriget, nu vid de stora konflikterna med indianerna som ägde rum vid denna tid. Han arbetade också som buffeljägare för att förse rallarna vid järnvägsbyggen med mat, ett yrke som skapade hans smeknamn, "Buffalo Bill". Det sägs att han under en 17 månader lång period nedlade drygt 4000 bufflar. Buffalo Bill blev också en legend, ett varumärke som bättrades på och byggdes större än verkliga livet av tidningar och billiga äventyrsromaner i städerna i östra USA. Men Bill Cody tog tillvara på denna mytiska bild och uppträdde först på en slags vildavästern teater, därefter skapade han 1883 en vildavästern-cirkus med sig själv och andra legender i huvudrollen, bland annat uppträdde indianhövdingen Sitting Bull. Buffalo Bills Wild West kom att bli världsberömd och turnerade bland annat i Europa.

Calamity Jane

Hon föddes som Martha Jane Cannary i Missouri 1852. Hennes föräldrar dog när hon var mycket ung och hon fick tidigt klara sig själv. Hon förde ett kringflackande liv och försörjde sig med diverse småjobb. Hon var duktig med hästar och blev en mycket duktig ryttarinna, så duktig att hon anställdes av armén som spejare och kurir under indiankrigen på 1870-talet. Hon arbetade också som ryttare för Ponnyexpressen, samt hade en (förmodad) affär med den berömde Wild Bill Hickok. När han blev skjuten var hon med om att fånga in dennes mördare, därefter tog hon på nytt upp ett kringflackande och äventyrligt liv, bland annat som guldgrävare och ranchägare. 1885 mötte hon en man, Clinton Burke, som hon gifte sig och skaffade barn med. Hon uppträdde i slutet av 1890-talet på en vildavästern cirkus. Calamity Jane dog fattig och alkoholiserad 1903 och begravdes bredvid Wild Bill Hickok.


Visste du att...

Benämningen "red light district" på kvarter där prostituerade håller till sägs ha sitt ursprung i Dodge City, Kansas, även kallad "the cowboy capital". Det fanns en bordell i denna stad som hette "Red Light Bordello" vars entrédörr hade ett fönster av rött glas som spred ett varmt sken om natten. Namnet kom så småningom att användas för hela det område i Dodge City där de fallna kvinnorna höll till.

Under 1800-talet jagades buffeln så hårt att den höll på att utrotas. Så mycket buffelben låg utspridda över den stora prärien att det skapades en affärsidé; en konstgödselfirma gav 8 dollar per ton ben som speciella "bone pickers" livnärde sig på att samla in.

Cole Younger var kusin till Jesse James och medlem i hans ökända gäng. Han åkte fast och tillbringade mer än tjugo år i fängelset. Efter sin frigivning livnärde han sig på att sälja gravstenar. I den lilla småstad i Missouri där han lugnt och stilla slutade sina dagar var han känd för att aldrig missa en gudstjänst i kyrkan.

Den mest berömda duellen alla kategorier är den vid O.K. Corral i staden Tombstone år 1881. Sheriff Wyatt Earp och hans män "vann" över bröderna Clanton i en duell som endast varade i 30 sekunder.

Den första biografin över Billy The Kid publicerades endast tre veckor efter hans död.


Amerikas Indianer

 
Amerikas urinvånare, de som vi kallar indianer på grund av att Columbus inte förstod att han hittat en ny kontinent, spelar en stor roll i historierna om den vilda västern. Utan indianerna hade västern förmodligen inte varit lika vild, utan "bara" laglös. Från och med den första europeiska kolonisationen och fram tills idag har indianerna fördrivits från sin naturliga hemvist. Till att börja med genom handel och samförstånd, men i takt med att de vita invandrarna blev allt fler och allt hungrigare på land ökade också indianernas motstånd till att under andra halvan av 1800-talet vara rent krig. De vita inkräktarna var både talrikare och bättre beväpnade och utgången blev ett totalt nederlag för de indianstammar som satte till motstånd. Idag lever de flesta indianer i reservat, en del i misär, andra i nyfunnen rikedom då inkomster från skattbefriade kasinon på senare år börjat kompensera för stulet land.

Indianstammar

Apache - Befolkade bergen i New Mexico och Arizona, samt i Mexico. Man levde en nomadisk och krigisk livsstil, där mod och uthållighet var eftersträvansvärda dygder. Apacherna var kända för att vara fantastiska krigare, vilket först närliggande indianstammar fick känna av, senare de "vita inkräktarna". En känd hövding var Geronimo, vars namn fortfarande används som stridsrop.

Cherokee - Denna stam levde i skogarna längs östkusten i vad som idag är delstaterna North Carolina och Tennesee. Man levde i trähus och bar kläder gjorda av hjortskinn. När den vita nybyggarna började tränga undan stammen förhandlade man framgångsrikt med den nya amerikanska staten om att få bilda en egen stat. Men det tog inte lång tid innan detta avtal bröts och cherokeerna tvingades att flytta västerut. Idag finns stammen i reservat i Oklahoma, några få lever fortfarande kvar i North Carolina.

Cheyenne
- Innan de vita européerna började tränga undan indianstammarna västerut levde cheyennerna främst vid slätterna och skogarna längs med Missouri-floden. Efterhand flyttade de nordväst till Minnesota och North Dakota. Som många andra stammar var cheyennerna nomader. Vintertid levde de i skogarna i hyddor av trä och lera, när de sommartid befann sig på de stora slätterna för att jaga buffel levde de i traditionella tipis gjorda av buffelskinn, det som vi kallar indiantält. Buffeln var central i cheyennernas liv, den stod för mat, kläder, tält och verktyg. Cheyennerna var en av de stammar som kämpade hårdast mot den vita befolkningens utbredning. De blev besegrade av general Custer i slaget vid Washita 1873.

De spillror av cheyennestammen som finns kvar i dag lever i reservat i Montana och Oklahoma.

Sioux - Egentligen flera olika stammar som först på senare år kallat sig för detta namn. Det var fransmännen som döpte dem till sioux, en förkortning och förenkling av ojibwa-stammens "nadewisou" som betydde "lömsk orm". Själva har de genom historien kallat sig för "en grupp av vänner" som på olika dialekter uttalades "dakota", "nakota" eller "lakota". Ursprunligen levde de i det område som idag är delstaten Minnesota. Det finns sju olika siouxstammar, bland dem den jordbrukande santee-stammen och den buffeljagande teton-stammen. Det var den sistnämnda stammen som gjorde hårdast motstånd mot de vita. Det var också de som besegrade general Custer vid det berömda slaget vid Little Big Horn. Deras hövding, Sitting Bull, är förmodligen den historiskt sett mest berömda indianhövdingen som levt.

Drygt 100 000 siouxer lever idag i USA och Kanada, vilket gör dem till en av de största kvarvarande stammarna. De lever främst i reservat i Minnesota, Nebraska, North- och South Dakota och Montana. Den främsta sysselsättningen är jordbruk och boskapskötsel. I ett reservat i Minnesota drivs med framgång ett kasino.


Liten Vilda Västern ordlista:

Prärien, eller de stora slätterna kallas det gigantiska område av grässlätter i mellersta USA, som sträcker sig från Texas i syd upp till och in i Kanada i norr. Här vandrade förr stora bisonhjordar och i deras fotspår levde indianerna gott på buffeljakt. När de vita européerna började tränga allt längre västerut i jakt på land tvingades indianerna att flytta och buffeln jagades så hårt att den höll på att utrotas. Prärien blev därefter hemvisten för stora boskapsrancher och dess berömda arbetare: cowboys.
Sheriff fanns i varje liten håla, större städer hade också vice-sheriffer till hjälp. Vilda västern hade många berömda sheriffer som Wyatt Earp, mindre känt är att även skurkar arbetade som sheriffer. Till exempel arbetade tre av bröderna Dalton som sheriffer innan de slog sig in på brottets bana och det var inte helt ovanligt att laglösa revolvermän fick sheriffjobb i vilda och laglösa städer i väst.
Saloon fanns i varje stad, ofta var saloonen, eller baren som vi skulle kalla den idag, det första etablissemanget när en ny stad började byggas. Så törstiga var de nybyggare, rallare, kofösare och annat löst folk som samlades att de ofta fick hålla till i ett tält till att börja med, innan den obligatoriska träbyggnaden med falsk fasad byggdes. Svängdörrar, en lång bardisk och spottkoppar var standardutrustning.
Ponnyexpressen var en postlinje mellan St. Joseph, Missouri och Sacramento, Kalifornien. Den startade som ett experiment 1860 och drevs i endast 18 månader innan den lades ner, på grund av bristande lönsamhet och det amerikanska inbördeskriget. Den bedrevs av sammanlagt åttio ryttare som red dag och natt med avbrott endast för byte av häst och ryttare. Leden gick genom de nuvarande staterna Kansas, Nebraska, Colorado, Wyoming, Utah, Nevada och Kalifornien. På sommaren tog det 10 dagar, på vintern mellan 12 och sexton dagar beroende på hur mycket snö som fallit. Rekordet var 7 dagar och sjutton timmar.

Efter inbördeskriget byggdes telegraf och järnväg till Kalifornien och det fanns inte längre något behov av någon ponnyexpress på denna linjen, men flera kortare lokala sträckor drevs, bland annat i Texas, New Mexico och Arizona.

Diligens var det ursprungliga transportmedlet i västra Amerika innan järnvägen gjorde entré. Den diligens vi brukar se i västernfilmer är oftast av den så kallade "Concord-modellen" som hade en unik fjädring, drogs av sex hästar och tillhörde fraktföretaget "Wells Fargo".
Cowboys, eller rättare sagt, kofösare kallades de som arbetade på de stora boskapsrancherna i de västra staterna av USA. Idén att sköta hjordar av lösdrivande boskap på stora rancher med hjälp av ridande kofösare fick man ursprungligen från Mexico, liksom namnet cowboy, som var en översättning från spanskans "vaquero", ko-man.