Parfymens historia är lång och brokig. Den äldsta parfym som påträffats är över 4000 år gammal. I en grav från Egyptens femte dynasti har arkeologer funnit en parfymflaska som fortfarande när den fanns doftade av resterna av väldoftande oljor. Under det forna Egyptens storhetstid var parfym mycket populärt i de högre samhällsskikten. Parfymen gjordes oftast av animalisk eller vegetabilisk olja med tillsatser olika doftämnen och kryddor som tex oregano, myrra eller kanel. I Egypten var det vanligt att man till fest hade en liten parfymhållare man satte till exempel vid tinningen, i takt med att stämningen och värmen på festen steg smälte fettet och parfymen rann ner på halsen, kroppen och kläderna.

Bruket att tillverka och bära parfym övertogs senare av både grekerna och romarna.

I civilisationernas begynnelse använde man inte parfym som vi gör idag. I mellanöstern och gamla Grekland framställde välluktande oljor och essenser ur blommor, plantor och kåda från träd som ceder och sandel. När man brände träden luktade det gott, därifrån namnet "parfym", som kommer från latinets "genom rök". Ursprungligen tog man inte fram rökelse och parfym för sin egen kropp, utan för att ge som offergåvor till gudarna. Med tiden började man smörja in sina kroppar, främst för att komma i bättre dager inför gudarna, folk trodde att människans styrka och skönhet förstärktes i gudarnas ögon om man luktade gott. Greker och romare började använda dofter även för jordiska nöjen, de som hade råd brukade inför fest och orgier bokstavligen bada i parfym. Med romarrikets fall och kristendomens intåg glömdes bruket att använda parfym bort, både Gud och människor fick klara sig utan väldoft.

Det var först under senmedeltiden det åter blev på modet med parfym. Med Marco Polo och andra långväga resenärer fick man nya influenser från Kina och Arabien, bland annat parfym som innehöll alkohol. Folks avsky för vatten och bad hjälpte till för att göra parfymanvändandet populärt, ju mer smutsig och illaluktande man var, desto mer parfym använde man. På den här tiden var det dock enbart de rika som använde sig av parfym, de fattigare folklagren luktade förmodligen lika illa som de såg ut att göra. Bland överklassen använde både kvinnor och män parfym, under 1700-talet blev det så trendigt att man var tvungen att ha en ny doft varje dag för att hålla stilen. Detta förfarande varade ända fram till början av 1800-talet, då det plötsligt blev inne att vara blek- färg- och doftlös.

Med Napoleon III:s kejsardöme i mitten av 1800-talet blomstrade parfymanvändandet på nytt. Under 1800-talets senare hälft hjälpte en framväxande medelklass till att sprida parfymanvändande till bredare folklager. Nu fokuserades parfymanvändandet till kvinnan. Mot slutet av 1800-talet kom de första syntetiska dofterna och nu börjar den moderna parfymindustrin växa fram. Med "la belle epoque" i början på 1900-talet lanserades parfym och mode i ett, starka varumärken börjar komma fram, en trend som blev allt starkare under mellankrigstiden. Efter andra världskriget blev designade dofter på modet; varje kvinna förtjänar den individuella doft som är rätt för just henne.

Det tar minst två år att ta fram en färdig doft.
Ordet parfym kommer från latinets "per fumes" som betyder "genom rök"
Även parfymindustrin har sin årliga prisgala. I stället för "Oscar" får man en "Fifi".
Parfym doftar starkast före ett riktigt oväder. Det beror dels på att molekylerna avdunstar snabbare vid lågt lufttryck, dels på att luftens höga fuktighet stärker luktsinnet.
De flesta dofter innehåller över hundra olika doftämnen.
Eau de Cologne betyder "Vatten från Köln" och syftar på det luktvatten som med början 1772 spred sig över världen från ett litet parfymhus vid Glockergasse nr 4711 i Köln. 1881 registrerades "Eau de Cologne & Parfümerie Fabrik Glockergasse 4711 gegenüber der Pferdepost von Ferdinand Mühlens". Fortfarande idag tillverkar och säljer man den första massspridda parfymen "4711". Richard wagner lär ha använt väldiga mängder "Kölnervatten".
Yrke: "Näsa"
För att skapa dofter krävs en speciell näsa. "Näsa" kallas mycket riktigt den expert med väl utvecklat doftsinne som har som yrke att skapa nya dofter. Denne man (för det är mestadels män som har detta yrke, kvinnors månatliga hormonrubbningar påverkar doftsinnet) får inte ha några laster. Att röka, dricka alkohol och äta välkryddad mat, allt påverkar det känsliga doftinstrumentet. Dessutom får han inte jobba mer än tre timmar om dagen för att inte slita ut sitt redskap. En "näsa" är så känslig att han kan urskilja flera hundra olika dofter i en parfym, och även hur stor procent varje ingrediens har. Ett annat bevis på en "näsas" yrkesskicklighet är att han kan komponera dofter helt i sinnet, precis som en kompositör kan "höra" musik när han sätter ihop noter i huvudet. En sådan känslig näsa växer inte på träd, endast drygt 200 personer har detta yrke, de flesta av dem är verksamma i Frankrike.
Ett par mil från Cannes och den Franska Rivieran ligger Grasse, som sedan 1700-talet varit världens parfymcentrum. Här skapas alla de parfymer som används dagligen av folk över hela världen. Att just den lilla staden Grasse råkat få denna betydelse beror på att här fanns de stora blomsterodlingar av jasmin, rosor, mimosa och lavendel som behövdes för att tillverka parfym. Trots att många dofter idag tillverkas syntetiskt, är dessa blommor fortfarande en viktig ingrediens för parfymtillverkningen, så viktig att blomsterodlingarna i Frankrike inte räcker till för att täcka behovet, utan man får importera blommor, främst från Bulgarien, Turkiet och Egypten. För att framställa en liter jasminextrakt krävs det ett ton blommor och de plockas för hand. Ur blombladen utvinns en olja som bildar grundessensen i en doft.